Hjälp mig att förstå!

Häromdagen nekades jag först att köpa tobak utan leg för att någon timme senare kallas tant av en, gissningsvis, 36 årig kvinna på tunnelbanan. Förvirrande. Samma dag kostade jordgubbarna på telefonplanstorget 15 kr kl 15. 30 och 35 kr kl 16.00. Jag hänger inte med!
Till detta frågar jag mig varför min elräkning alltid är nästan dubbelt så hög på sommaren som på vintern samt varför man debiteras vid uteblivet läkarbesök och går gratis när man faktiskt är där?
Jag undrar dessutom varför Stockholms stad, bland många andra kommuner, envisas med att plantera just lind kring torg och gågator - lind utmärker sig som en osedvanligt flitig nektarproducent och appellerar därför särskilt till bin och getingar. Den extrema nektarframställningen har även andra konsekvenser för de individer som rör sig under dem; små, små droppar av sötkladdig nektar läggar sig som en plastfilm över hår, hud och kläder. För den som trivs med denna kladdiga sörja där damm, smuts och avgaser får fäste är ju dessa träd alldeles utmärkta, för oss andra ter sig valet av stadsgrönska mycket underligt.

Anonymt ingenium

Jag hittade en intressant efterlysning bland DN:s kontaktannonser häromdagen, jag citerar;

"Efterlysning.
Moderna dansteatern Skeppsholmen. En man som satte sig bredvid mig.
När jag knuffade lite på honom flyttade han på sig.'Vad gör du' sade någon,
jag kanske var farlig. Någon som jag jobbar som statist med var där."

Den gör mig så otroligt konfunderad. Det måste ju röra sig om någon form av kodat meddelande. Men varför koda på ett så iögonfallande vis? O varför så långt, betalar man inte per tecken/ord? O va fan betyder det?
Jag tycker dock att det är fullkomligt genialt skrivet. Eller snarare genialt komponerat. Ordval, meningsbyggnad och utplaceringen av skiljetecken...
Jag önskar att det var jag som hade skrivit det!

"survival of the fittest"

Jag tycker ändå att det är något härligt o ärligt över den svenska läkarkårens praktiserande av darwinistisk teori.
När en person idag söker hjälp för depression får hon en dunk i ryggen och ett recept i handen.
Till de vanliga biverkningarna, av den föreskrivna psykofarmakan, hör: onormala drömmar, oro, förvirringstillstånd, minnesförlust, apati och självmordsförsök.
Det är dock inte så farligt som man först kan tycka för: "liksom för alla läkemedel är biverkningarna vanligast i början av behandligen, men de försvinner oftast av sig själva under fortsatt behandling."

Om man nu hinner uppleva "fortsatt behandling" (min anmärkning). Å andra sidan; gör man inte det, så lär ju alla eventuella biverkningar verkligen "förvinna av sig självt" Rätt och riktigt med andra ord.
Naturen sköter sig självt, man behöver bara hjälpa den lite på traven ibland! Jag undrar om det var detta Myrdal menade med produktiv socialpolitik?

Nyp mig, så somnar jag

Jag sover aldrig särskilt djupt.
Därför brydde jag mig inte nämnvärt när jag inatt förstod att jag hade en såndär "nära-sömnen-upplevelse". Sådär så att man fantiserar i dvala men ändå är fullt medveten om allt som händer i rummet. Alternativt att man tror sig vara vaken, men bara domnar bort lite och upplever en alldeles särskilt vivid fantasi.

Jag trodde att jag sov till 80 % och var vaken till 20 % när jag plötsligt hörde en smärre konsert av ett otal ettriga, smällande ljud. I drömmen gick jag upp och öppnade fönstret för att adressera varifrån ljudet kom.

Jag tittade ner på gatan och möttes av en minst sagt förvånande syn; En äldre man och en betydligt yngre, stod och fibblade med något som jag inte såg vad det var. Jag tyckte mig se att den äldre mannen försökte få igång en tändare. De hade hört när jag öppnade fönstret och den yngre mannen tittade upp och frågade om jag "undrade vad de höll på med?". Under tiden som jag svarade "jaa" (något obekväm med att han visade så öppet att han noterat att jag var där) tände den äldre mannen på ett sånt där smatterband(!). Alltså ett sånt där band av massa små ettöressmällare (eller va det nu heter) som är ihopbundna dikt an varandra.

Den yngre mannen skrattade och sa; "Vi bara firar att du bor här!"

Sen kom en taxi från vänster.
Därefter fick jag en drömblackout och vaknade till.

Jag var fortfarande i ett halvsovande tillstånd (i relationen, säg 60/40) men hann glädjas av hur extremt lustig fantasin kan va i drömmar. Lite som; "Hur i helvete kom jag på det där scenariot?" Jag tittade på mobilen, klockan var någonting över tre.

...

07.30 skrek min mobil att jag måste gå upp. Jag duschade, åt gröt och var nöjd över att jag fortfarande mindes drömmen.

08.26 (enligt morronTV) rusade jag hemifrån för att ta 29-tunnelbanan. Väl utanför porten möttes jag av ett förkolnat smatterbandslik. Snett utanför banken såg jag tre till.

Jag hade alltså inte sovit till 80 % och varit vaken till 20 %. Snarare hade jag sovit till 20 % och varit vaken till 80 % - men liksom drömt att det var tvärt om!

Idag har det varit en dag av extrem förvirring.

Vissa dagar är annorlunda

Min medfödda bitterhet brukar vanligtvis ordna så att jag inte faller för tjofräs; såsom att joina the bloggerforce. Idag är dock en lite annorlunda dag. Idag har jag nämligen fått erfara att osjälviska handlingar lönar sig, vilket ledde till att mina murar av bitterhet eroderade en aning. Detta, i kombination med att Renhållningsnämnden(?) varit ovanligt snabba med att städa bort allt grus som vanligtvis täcker gatorna så här års, gjorde att jag blev mottaglig för denna bloginbjudan.
Tack då!